På onsdag tar Sverige ett stort steg bort från demokratin

Det har skrivits så pass mycket om FRA-lagen på sistone, att det inte känns riktigt värt besväret att fortsätta upprepa hela raddan en gång till. Men det är ett par saker jag vill ta till vara på, och som är så pass viktiga att jag inte vill lämna det osagt. Ingen ska kunna komma i efterhand och säga att jag inte har skrivit det.

För det första:

Om, eller – som det ser ut -  när FRA-lagen röstas igenom på onsdag så har Sverige tagit ett stort steg bakåt i fråga om demokratin. Eller rättare sagt, man har tagit ett stort steg framåt mot ett avskaffande av demokratin.

Inte nog med att vi har fått världens tyngsta kontrollmakt i förhållande till vårt lands storlek och säkerhetsbehov, ett system som alla totalitära stater i historien skulle fått våta drömmar av.

Nej, inte nog med det. Vi har också sett hur politiker backat från sina principer och tillåtit eller aktivt medverkat till att Sverige tagit det här steget bort från demokrati, trots att de själva tyckt att det vart fel. För att deras politiska karriärer har varit viktigare.

Vi har en bunt politiker som faktiskt varit övertygade om att det är viktigt för Sveriges säkerhet att ta ett steg bort från demokratin. Sedan har vi ytterligare en bunt politiker som satt sin karriär framför demokratin.

För det andra:

Om man har röstat in en politiker och denne på ett sådant markant sätt ställer sin egen karriär eller sitt eget välbefinnande (man är orolig för att reta upp partivännerna) framför demokratin, trots att man blivit vald av folk som tror att politikern faktiskt sätter demokratin i första rummet – ja, då behövs faktiskt inte den politikern i fortsättningen.

Så, för att sammanfatta:
1: När FRA-lagen genomförts, då har Sverige tagit ett stort och nästan oåterkalleligt steg mot avskaffandet av vår demokrati.
2: Detta steg har tagits genom systematiskt mygel och rena lögner.
3: Detta steg har varit del i en strategi som pågått i stort sett ända sedan det politiska etablissemanget gick man ur huse efter IB-affären och rutit att Sverige aldrig mer ska mass-övervaka sina egna medborgare.
4: Detta steg har tagits därför att BÅDE det socialistiska blocket och det borgerliga blocket har drivit fram det.

En tydligare anledning till att fundera över vart Sverige är på väg finns inte.

Herman Lindqvists agenda

Herman Lindqvist är en intressant författare och skribent. Med spetsfundiga kommentarer lyckas han ofta göra historia – och då talar vi om den tråkiga historien med Vasa-kungar in absurdum – intressant för vanligt folk. Men med spetsfundiga kommentarer tvingar han också läsaren att ta del av sina egna ibland lite virriga politiska åsikter.

Krönikan “Mindre makt än någonsin – aldrig förr så mediabevakade” i Aftonbladet söndagen 25 mars torde utgöra ett bra exempel på detta. Han skriver om kungehusets historia och om en lång kamp om att avskaffa denna.

De flesta av er har nog noterat att Sverige är en monarki och har så varit i över tusen år, det vill säga lika länge som det funnits någonting som hetat och liknat Sverige på kartan. Detta faktum upprör då och då en och annan skribent i media, oftast skribent med folkpartistisk-liberal bakgrund.

Jag vet inte om Herman Lindqvist gjort någon frekvensanalys i ämnet, det vore i så fall intressant att ta del av den. Men det viktiga är vad som faktiskt sägs.

För det första att det inte finns något stöd för avskaffandet av monarkin.
För det andra att de som vill ta bort den i huvudsak är folkpartister och andra liberaler.

Ett stort antal motioner angående kungahuset har i år inkommit från ledamöter hemmahörande i folkpartiet, socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet.

Birgitta Ohlsson (fp) kräver att kungen fråntas sina kvarvarande maktbefogenheter i väntan på att republik införs, Hillevi Larsson och Veronica Palm (s) vill utöka Riksrevisionens insyn i kungahusets ekonomi, Lars Ohly m.fl. (v) vill sänka apanaget och Max Andersson m.fl. (mp) föreslår att kungen går i pension vid 65 års ålder och att monarkin avskaffas i samband med detta.
(Republikanska Föreningen)

Den 15 februari diskuterade riksdagen om Grundlagsutredningen skulle få tillåtelse att utreda även statsskicket. Detta krav hade framförts av vänsterpartiet och miljöpartiet, och vid omröstningen i riksdagen fick det stöd av bl.a. Hillevi Larsson (s) och Peter Althin (kd), båda ledamöter i Republikanska Föreningens styrelse.
(Republikanska Föreningen)

Vi kan alltså snabbt konstatera att det inte alls är en helt liten fråga i riksdagen. Och att det långt ifrån är en åsikt som skulle kunna peka ut en person som folkpartist – vilket för övrigt kan bekräftas med att det inte direkt bara är folkpartiet som har avskaffandet av monarkin inskrivet i sitt program.

Men än värre är vad Lindqvist påstår i slutet på samma stycke som det från vilket jag hämtat det första citatet:

Monarki är odemokratiskt, brukar dessa liberaler dundra, så mycket de nu kan dundra med silverskeden de har i munnen sedan födseln.

Republikaner är således detsamma som människor som växt upp med silversked. På så sätt kan man lite snyggt gå undvika frågan om huruvida monarkin faktiskt är demokratisk eller inte. De som tycker så är ju snobbar.

Alternativt kan det vara fråga om att alla folkpartister är överklass-slynglar som aldrig behövt dra sitt strå till stacken – eller att liberaler skulle vara det.

Men kan se det som litet märkligt att en så pass vänsterorienterad skribent som Lindqvist försvarar monarkin så till den milda grad att han använder sig av GBA-argument och försök till förlöjliganden av meningsmotståndare. Kanske för att hela hans karriär går ut på att göra kungar (numera döda sådana i och för sig) till intressanta för vanligt folk. Men även om monarkin avskaffades skulle väl knappast mordet på Gustav III eller vart den där byxknappen finns vara mer eller mindre intressant?

Hursomhelst bör man väl ta Herman Lindqvist med en nypa salt – han må kunna sina konungalängder, men modern politik kanske han skulle hålla sig undan. Eller så kunde han åtminstone låta bli att förvirra de två ämnena med varandra?

Och apropå krönikans rubrik – kanske är det inte så konstigt att Karl XVI Gustav får stå ut med mer mediebevakning än Gustav Vasa.

Kanske media har en annan betydelse idag än den gjorde innan Sverige fick igenom grundläggande pressfrihet. Notera då att Aftonbladet var bastionen för liberal media när detta skedde – alltså ett gäng med silversked. Innan dess fanns för övrigt knappast någon “media” värd att tala om.

För övrigt kan en kvick skribent som Lindqvist med full koll på dagens värld knappast ha undgått att upptäcka att hans egen arbetsgivare, den tidigare liberala tidningen Aftonbladet, går i bräschen för paparazzi-bevakningen av kändisar tillsammans med den övrigt kvälls- och skvallerpressen.

- edit: Svenska kungen har ordningsnummer XVI, inte XIV.

Vilket företag?

Vilket företag är det jag tänker på?

5 poäng: Ett av de många företag som i praktiken har stämt sig själva för upphovsrättsintrång.

4 poäng: Företaget hyrde 2005 graffitikonstnärer som utan behövliga tillstånd målade upp reklam för en av deras produkter i flera större amerikanska städer.

3 poäng: Företaget har anmälts gång på gång för att ha bildat eller deltagit i karteller, bland annat minst tre gånger under 2005 och nu senast den 20 mars 2007.

2 poäng: Vart kända för att ha installerat ett rootkit på datorn hos de som köpt vissa av deras produkter. När de ordnade fram ett borttagningsprogram installerade detta i sin tur ett program som ringde upp datorn.

1 poäng: Tillhandahåller marknadens dyraste konsoll (för konsumenter såväl som utvecklare och i stort sett alla andra).

Rätt svar: Sony, naturligtvis.

Officiell hemsida

Jag har nu skaffat en officiell hemsida, med adressen ithaum.googlepages.com. Syftet med denna sida är att samla den viktigaste informationen om mig, och listan på de bloggar jag bidrar till, på ett och samma ställe.

Blogosfärens moraliska dilemma, men ändå inte.

Dagens icke-nyhet inom meta-bloggeriet återfinns i söndagens Aftonbladet debatt.

Under rubriken “Bloggaren är köpt” varnar medieanalytikern Alexander Mason att bloggarna står inför ett antal moraliska dilemman.

I och med att bloggandet börjar bli stort, så finns där helt plötsligt en marknad, som är större än Googles AdSense. I Danmark kan man tydligen få mellan en femtilapp och en femhundring om man skriver om en specifik produkt. Detta gör att man kan börja fundera över ärligheten hos bloggare som testar många produkter.

Men den viktigaste rollen för bloggen är inte att testa produkter, även om det nog kunde finnas en viss nytta av konsument-watchdogs också. Inte heller är dess viktigaste roll att skriva om mode, även om sådana bloggar tydligen blivit rätt populära och pressen gärna skriver upp dem. Kändisbloggar och tidningsskribenters bloggar är också populära i pressen.

Bara för att de mest populära tidningarna säljer sina lösnummer på kändisskvaller, mode och bantningstips, så innebär det inte att pressen främst är till för att sälja sådant (även om en och annan aktieinnehavare kanske tycker det). På samma sätt ligger det till inom blogosfären. De intressanta bloggarna är inte, i alla fall inte i mitt tycke, dessa skvalbloggar – även om de har sin plats i världen precis som kvällspressen, oy vey.

Och när det gäller att föra ut sina politiska åsikter, eller avslöja fiffel och båg, eller göra en feed med intressanta länkar och nyheter på ett ämne, så antar jag att det inte finns samma marknad. Och även om den finns där så tycks även Alexander Mason anse att bloggarna i allmänhet har sin stolthet och yrkesnit, och han tycks, liksom jag, tvivla på att det kommer ändra sig i brådrasket.

Därför undrar jag över meningen med inlägget i Aftonbladet. En varning för någonting, för att sedan lägga till “men det kommer säkert inte att hända”? Samma problem med rubriken. “Bloggaren är köpt – men ändå inte.”

Sitetips: Booktribes

Jag vill passa på att tipsa om websiten Booktribes. Den fungerar lite som LastFM och Filmtipset, men handlar istället om böcker. Utmärkt för bokslukaren.

Hello, world!

Detta är ett test.