Dagens icke-nyhet inom meta-bloggeriet återfinns i söndagens Aftonbladet debatt.
Under rubriken “Bloggaren är köpt” varnar medieanalytikern Alexander Mason att bloggarna står inför ett antal moraliska dilemman.
I och med att bloggandet börjar bli stort, så finns där helt plötsligt en marknad, som är större än Googles AdSense. I Danmark kan man tydligen få mellan en femtilapp och en femhundring om man skriver om en specifik produkt. Detta gör att man kan börja fundera över ärligheten hos bloggare som testar många produkter.
Men den viktigaste rollen för bloggen är inte att testa produkter, även om det nog kunde finnas en viss nytta av konsument-watchdogs också. Inte heller är dess viktigaste roll att skriva om mode, även om sådana bloggar tydligen blivit rätt populära och pressen gärna skriver upp dem. Kändisbloggar och tidningsskribenters bloggar är också populära i pressen.
Bara för att de mest populära tidningarna säljer sina lösnummer på kändisskvaller, mode och bantningstips, så innebär det inte att pressen främst är till för att sälja sådant (även om en och annan aktieinnehavare kanske tycker det). På samma sätt ligger det till inom blogosfären. De intressanta bloggarna är inte, i alla fall inte i mitt tycke, dessa skvalbloggar – även om de har sin plats i världen precis som kvällspressen, oy vey.
Och när det gäller att föra ut sina politiska åsikter, eller avslöja fiffel och båg, eller göra en feed med intressanta länkar och nyheter på ett ämne, så antar jag att det inte finns samma marknad. Och även om den finns där så tycks även Alexander Mason anse att bloggarna i allmänhet har sin stolthet och yrkesnit, och han tycks, liksom jag, tvivla på att det kommer ändra sig i brådrasket.
Därför undrar jag över meningen med inlägget i Aftonbladet. En varning för någonting, för att sedan lägga till “men det kommer säkert inte att hända”? Samma problem med rubriken. “Bloggaren är köpt – men ändå inte.”
